Björnklister
Fick ett parfymerat brev idag. Från Alecta. De skriver om tjänstepension och spaweekend och skickade med en liten tvål. Men jag tänker varken på tjänstepension eller spa när jag känner den doften utan bara på björnklister.
Eftersom kuvertet och tvålen fortfarande ligger framför mig på skrivbordet känns det som jag sitter i ett moln av björnklister. Inte precis den doft jag förknippar med fredagskväll. Så nu åker allt i soptunnan.
Bra tänkt, Alecta, men... nej.
Eftersom kuvertet och tvålen fortfarande ligger framför mig på skrivbordet känns det som jag sitter i ett moln av björnklister. Inte precis den doft jag förknippar med fredagskväll. Så nu åker allt i soptunnan.
Bra tänkt, Alecta, men... nej.

4 Comments:
Åhhh, Björnklister!
Får mig att tänka på en mörk hemlis från min tidiga bardom. Bästisen T och jag älskade nämligen Björnklister. Vi t.o.m åt det!
Hyyysssshhhh, säg det inte till nån... ;-)
Hu! Nä, jag lovar att inte berätta för nån. ;-)
Själv nöjde jag mig med att sitta och lukta på det.
haha, vad ordentlig du var Vera! jag trodde alla ungar i vår generation (dvs den som ö h t MINNS björnklister - uselt att limma med b t w) hade käkat björnklister i sina dar :)
well, u and me Bea!
OK, jag känner mig nerröstad. Men ändå - ÄTA björnklister - brrrrr, ryser.
Fast ni verkar ju inte ha tagit skada av det i alla fall. Eller..? ;-)
Skicka en kommentar
<< Home